Archive for the ‘1’ Category

MINNESGÅVOR TILL BISKOP BERTIL

En minnesfond, kommer att  inrättas till Bertil Gärtners  minne,  för att stärka evangelisation och förnyelse i vår kyrka.

Den som vill hedra biskop Bertil,  kan  istället för blommor sätta in en gåva på följande konto: 

Bankgiro 501-2927  eller plusgiro: 4 66 55 – 7   Märk talongen  ” Bertil Gärtners minne”

Administreras tills vidare av:

Advokat (Attorney at law) & Partner

Advokatfirman Wåhlin HB

Box 11909, 404 39 GÖTEBORG

Märk talongen ”Bertil Gärtners minne”

För att motivera en stiftelsebildning krävs att insamlingens resultat uppnår en viss nivå. Om så inte blir fallet kommer de insamlade medlen att fördelas lika mellan följande ändamål, vilka låg biskop Bertil varmt om hjärtat:

CREDO/www.credo.nu/

OAS/www.oasrorelsen.se/

S:t Ansgars stiftelse/www.ansgar.nu/

Laurentiistiftelsen/www.laurentiistiftelsen.nu/

Annonser

MINNESGÅVOR till Biskop Bertil

En minnesfond, kommer att  inrättas till Bertil Gärtners  minne,  för att stärka evangelisation och förnyelse i vår kyrka.

Den som vill hedra biskop Bertil,  kan  istället för blommor sätta in en gåva på följande konto: 

Bankgiro 501-297  eller plusgiro: 4 66 55 – 7   Märk talongen  ” Bertil Gärtners minne”

Varför heter det kyrkoval?

Jag trodde att en kyrka har en bekännelse som grundar sig på vad hennes Herre säger. Men inför valet på söndag frågar man sig om många av dem som ställer upp vet vad en kyrka är? Det gäller många av kandidaterna till kyrkomötet. Nu har jag varit inne på sjukhus en vecka och det har gett mig tillfälle att läsa en mängd intervjuer av kandidaterna. Det är med anledning av dessa intervjuer och olika slags inlägg som jag undrar om somliga verkligen förstår att Kristi kyrka är något annat än en spegelbild av vad folk i allmänhet tycker i olika moraliska frågor.

En representant för S menade att kyrkan står på samma grund som detta partis ideologi. Det betyder att Jesus sätts ur spel och i stället hävdar man en socialistisk ideologi. Att denna ideologi har i dagens Sverige ledare som inte är medlemmar i Sv Kyrkan och inte har så mycket till övers för vad evangelierna säger om Jesus som vår försonare och frälsare.  Dessa personer är dock med och bestämmer vilka frågor som ska tas upp i kyrkoplitiken—utan att de är medlemmar!

Men denne kandidat kanske var ett undantag för detta parti. Jag vet inte. En annan kandidat kom in på ordet ekumenik med anledning av att Sv Kyrkan inte frågat andra kyrkor om den nya skapelsesyn som finns i förslaget till äktenskap för homsexuella. Han frågade varför vår kyrka skulle prata med olika ”gamla gubbar med skägg ” som finns i andra delar av världen. Så enkelt var det med ekumeniken. Man kan ju bara hoppas att denne man inte kommer in i kyrkomötet och där pläderar för detta slag av ekumenik. Många talar varmt för en öppen kyrka som alla skall få vara med i. Utom en del naturligtvis. Med öppen kanske man menar att man kan vara med när det är roligt och man inte tar  något ansvar. Gudstjänststatistiken säger klart att folk kommer inte till kyrkan för att fira gudstjänst, även om kyrkan är ”öppen”   så är det på många ställen i Sverige. 

Man kan ju undra vad det är för en kyrka Olle Burell talar om, när han han priotiterar som nr 1 för hela kyrkomötet; Vigsel av homosexuella.  Den andra punkten i hans program  är att kyrkan är till för förättningar av olika slag.  Det finns viktigare saker i kyrkans liv idag än dessa punkter!!!

Vad blev det av Missionsbefallningen i Matt:28?  Fast det är ju sant: Svenska Kyrkan bedriver ingen mission.  Jag hoppas att många kommer in i Kyrkomötet, som VET vad Kristi Kyrka är….!!!

På måndag vet vi svaret!!!

Rösta därför gärna på FRIMODIG KYRKA!!!!!

Läronämnden i Kyrkomötet

Efter att ha läst Läronämndens yttrande i äktenskapsfrågan måste jag tillstå att det måste vara något sjukt när man måste försvara sina åsikter med långa haranger som bara leder till en slutsats: vi gör som vi tycker även om Bibeln har en annan åsikt. Hör här på detta försvar för en sjuk sak: kristen etik är grundad på erfarenhetsargument alltid  i dialog med den bibliska uppenbarelsen. En dialog har man med möjlighet att göra som man själv tycker. Min kristna etik bygger alltså inte på vad Herren lär i sitt Ord utan efter en dialog med bibeln på min erfarenhet. Det betyder att Bibeln inte ger några klara besked i frågan om enkönade äktenskap. Man säger i yttrandet att vi lever 2 000 år efter de bibliska texterna och därför måste man tolka dem i ljuset av vad vi tycker i allmänhet idag. Men vad är det då som slår ut orden i GT om skapelsen av man och kvinna och Jesus hänvisning till just denna Guds skapelse? Jo kärleksbudet. Det är då inte klara besked. Det budet kan tolkas precis hur som helst. Det som passar ibland bygger på kärleken till nästan. I en annan situation tycker man att raka  motsatsen är kärleken till nästan. Skall man tolka bibeltexter får man nog börja med att först tolka kärleksbudet. Underligt att det dunkla skall tolka det klara i de bibliska texterna!

Man kan fråga sig om utbytet av ordet äktenskap mot ”persongemenskap” är något annat än att undvika det vanliga kristna sättet att uttrycka sig – ett äktenskap mellan man och kvinna. Enkelt sätt av en Läronämnd att trolla bort en sak för att få fram en annan. Jag har sällan läst ett så uselt dokument som Läronämndens yttrande i frågan om enkönade ”persongemenskaper”.  Jag förstår att man tror sig veta vad Gud sagt och inte vill höra vad som varit den allmänneliga kyrkans tro i alla århundraden och då måste man ha många sidor av bortförklaringar för att komma fram till det man själv vill höra. Ingenting att förvåna sig över att man skriver att ekumeniken inte är något allvarligt problem. Det gäller idag vad som är Guds vilja i vår situation! Och vad det är vet bara Svenska kyrkans läronämnd utan att höra vad de andra kyrkorna lär och säger. I allt detta var det intressant att få veta att den kommitté som presenterat utlägningen av de bibliska texterna för Läronämndens yttrande aldrig sammanträdde utan allt skedde via E-mail. Bekvämast så naturligtvis!

Med glädje läser jag vissa reservationer där man verkligen försöker visa svagheten i yttrandet. Det finns ändå några i kyrkans ledning som ser och förstår. Annars är det mycket mörker i den  officiella kyrkan. Det är underbart att i samma ögonblick höra om hur den herlige Ande verkar i många grupper i vår kyrka där man fortfarande vill höra vad Gud uppenbarat i sitt Ord. Dessa andliga rörelser visar på framtidens kyrka som vet vilken grund den skall stå på. Var den verkliga kyrkan idag finns kan man fundera mycket över.

Jag förvånas numera aldrig över vad denna kyrka säger eller hur den handlar. Att man förr gått profanpolitikens ärenden vet vi men nu när kyrkan skulle vara fri är man helt bunden till vad politikerna bestämt i Riksdagen. Om inte Gud placerat mig här i denna kyrka hade jag för länge sedan lämnat den åt sitt öde. Men nu är jag satt här och min förklaring till detta finns skriftligen i nästa OAS-blad. Den som vill veta kan läsa där under rubriken vara kvar eller lämna.

+Bertil

Reducerad teologi

När man sitter handikappad i sitt hus försöker man genom olika media få en aning om vad som är aktuellt t ex i vår kyrka och i olika stift och församlingar. Det betyder att det är en begränsad kunskap man har om vad som rör sig i olika sammanhang. Kyrkans Tidning ger väl en och annan glimt av vilka frågor som är aktuella och vad man försöker samla krafterna till. Fortbildningarnas program för prästerna antyder att det är ett område som är viktigast nu, och det är skapelsen, vårt ansvar för den skapelse som vi fått att förvalta. Många gånger tycks detta vara det centrala budskapet i predikningar. Både praktiskt och teologiskt skrivs det om detta tema som hör till den första trosartikeln: ”vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare”. Detta är givetvis en grundsten i vår tro. För aposteln Paulus uppenbarade Gud sig i naturen till viss kunskap, Rom 1:20 ”Ty allt sedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga”. Men det blir ofta ingenting sagt om att skapelsen talar om Gud, om hans eviga makt och gudomlighet. Kyrkofadern Augustinus sa i en predikan: ”Jag kan inte visa dig min Gud, men jag kan visa dig hans verk. Genom honom har allting blivit till. Han som är utan början har skapat världen i dess ungdomliga friskhet. Han som är evig har skapat tiden. Han som är oföränderlig har skapat rörelsen. Se hans verk och lova dess upphovsman”. Låter man skapelsen och naturen vittna om den ende Guden är man på väg mot den bakomliggande frågan. Att bara i predikan tala om skapelsen utan att tala om hur den vittnar om Guds majestät är väldigt tunt. Men det är klart att nosar man på Guds Ord som skapat allting går man emot vad folk tycker och om. Och steget mellan Ordet och skapelsen är inte långt.

Förbindelsen mellan skapelse och inkarnation och Jesus är Ordet. Genom Ordet skapades allting. Ordet var i Jesus, sann Gud och sann människa. Predikar man om skapelsen kan man inte undgå att tala om Jesus, det gudomliga Ordet genom vilket allting är till. Varför hör vi för det mesta så sällan om detta stora sammanhang som ger mening åt skapelsetanken. Det är ju inte bara en fråga om klimatförändringar. Man kan hämta många goda tankar om detta genom t ex Olivier Clément och hans bok ”Källor” (Den kristna spiritualitetens ur sprung). Det är inte först nu som Kristi kyrka talar om skapelsen. Det har man gjort i alla tider. Citaten från kyrkofäderna ger verkligen tron näring. Clément skriver ”Den som skådar kan liksom analfabeten klara sig utan böcker. I sin oändliga subtilitet och känslighet talar det skapade till honom utan uppehåll om Gud. ´Allting är ert. Men själva tillhör ni Kristus, och Kristus tillhör Gud´, 1Kor 3:23. Skapelsen är inte tyst. ”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk. Dag talar därom och natt undervisar natt…” Psalt 19:2f. Detta påminner om ett munkord ”En av den tidens vise kom till den rättfärdige Antonios och frågade honom: Fader, hur kan ni vara så lycklig när ni inte har tillgång till böckernas tröst? Antonios svarade: min bok, o filosof, är tingens natur, och när jag vill läsa Guds ord har jag alltid den boken inför mig” (Evagrios av Pontos.) Eller ”du ser solen. Tänk på honom som är världens ljus, dold av mörker. Du ser träden och deras grenar, som bär nya löv varje år. Tänk på honom som drar allting till sig, upphöjd på träet. Du ser stenarna och klipporna. Tänk på stenen i trädgården som tillslöt graven. Den rullades undan och graven har sedan aldrig blivit tillsluten”.

 Så kan vi möta Ordet i de heliga skrifterna, men också i skapelsen för skapelsen har kommit till genom Ordet. Och båda vittnar om den Ende och hans Ords makt.

Det finns så mycket som måste vara med i vår kyrkas ensidiga predikan om skapelsen och hur man vårdar den. Vet man vad Ordet står för i Bibeln och i vår bästa teologi då öppnar tron på Skaparen och hans skapelse och hans människoblivande nya vidder, för det är ju Ordet Kristus vi är satta att predika.

Reducerad teologi

När man sitter handikappad i sitt hus försöker man genom olika media få en aning om vad som är aktuellt t ex i vår kyrka och i olika stift och församlingar. Det betyder att det är en begränsad kunskap man har om vad som rör sig i olika sammanhang. Kyrkans Tidning ger väl en och annan glimt av vilka frågor som är aktuella och vad man försöker samla krafterna till. Fortbildningarnas program för prästerna antyder att det är ett område som är viktigast nu, och det är skapelsen, vårt ansvar för den skapelse som vi fått att förvalta. Många gånger tycks detta vara det centrala budskapet i predikningar. Både praktiskt och teologiskt skrivs det om detta tema som hör till den första trosartikeln: ”vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare”. Detta är givetvis en grundsten i vår tro. För aposteln Paulus uppenbarade Gud sig i naturen till viss kunskap, Rom 1:20 ”Ty allt sedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga”. Men det blir ofta ingenting sagt om att skapelsen talar om Gud, om hans eviga makt och gudomlighet. Kyrkofadern Augustinus sa i en predikan: ”Jag kan inte visa dig min Gud, men jag kan visa dig hans verk. Genom honom har allting blivit till. Han som är utan början har skapat världen i dess ungdomliga friskhet. Han som är evig har skapat tiden. Han som är oföränderlig har skapat rörelsen. Se hans verk och lova dess upphovsman”. Låter man skapelsen och naturen vittna om den ende Guden är man på väg mot den bakomliggande frågan. Att bara i predikan tala om skapelsen utan att tala om hur den vittnar om Guds majestät är väldigt tunt. Men det är klart att nosar man på Guds Ord som skapat allting går man emot vad folk tycker och om. Och steget mellan Ordet och skapelsen är inte långt.

Förbindelsen mellan skapelse och inkarnation och Jesus är Ordet. Genom Ordet skapades allting. Ordet var i Jesus, sann Gud och sann människa. Predikar man om skapelsen kan man inte undgå att tala om Jesus, det gudomliga Ordet genom vilket allting är till. Varför hör vi för det mesta så sällan om detta stora sammanhang som ger mening åt skapelsetanken. Det är ju inte bara en fråga om klimatförändringar. Man kan hämta många goda tankar om detta genom t ex Olivier Clément och hans bok ”Källor” (Den kristna spiritualitetens ur sprung). Det är inte först nu som Kristi kyrka talar om skapelsen. Det har man gjort i alla tider. Citaten från kyrkofäderna ger verkligen tron näring. Clément skriver ”Den som skådar kan liksom analfabeten klara sig utan böcker. I sin oändliga subtilitet och känslighet talar det skapade till honom utan uppehåll om Gud. ´Allting är ert. Men själva tillhör ni Kristus, och Kristus tillhör Gud´, 1Kor 3:23. Skapelsen är inte tyst. ”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk. Dag talar därom och natt undervisar natt…” Psalt 19:2f. Detta påminner om ett munkord ”En av den tidens vise kom till den rättfärdige Antonios och frågade honom: Fader, hur kan ni vara så lycklig när ni inte har tillgång till böckernas tröst? Antonios svarade: min bok, o filosof, är tingens natur, och när jag vill läsa Guds ord har jag alltid den boken inför mig” (Evagrios av Pontos.) Eller ”du ser solen. Tänk på honom som är världens ljus, dold av mörker. Du ser träden och deras grenar, som bär nya löv varje år. Tänk på honom som drar allting till sig, upphöjd på träet. Du ser stenarna och klipporna. Tänk på stenen i trädgården som tillslöt graven. Den rullades undan och graven har sedan aldrig blivit tillsluten”.

 Så kan vi möta Ordet i de heliga skrifterna, men också i skapelsen för skapelsen har kommit till genom Ordet. Och båda vittnar om den Ende och hans Ords makt.

Det finns så mycket som måste vara med i vår kyrkas ensidiga predikan om skapelsen och hur man vårdar den. Vet man vad Ordet står för i Bibeln och i vår bästa teologi då öppnar tron på Skaparen och hans skapelse och hans människoblivande nya vidder, för det är ju Ordet Kristus vi är satta att predika.

Reducerad teologi

När man sitter handikappad i sitt hus försöker man genom olika media få en aning om vad som är aktuellt t ex i vår kyrka och i olika stift och församlingar. Det betyder att det är en begränsad kunskap man har om vad som rör sig i olika sammanhang. Kyrkans Tidning ger väl en och annan glimt av vilka frågor som är aktuella och vad man försöker samla krafterna till. Fortbildningarnas program för prästerna antyder att det är ett område som är viktigast nu, och det är skapelsen, vårt ansvar för den skapelse som vi fått att förvalta. Många gånger tycks detta vara det centrala budskapet i predikningar. Både praktiskt och teologiskt skrivs det om detta tema som hör till den första trosartikeln: ”vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare”. Detta är givetvis en grundsten i vår tro. För aposteln Paulus uppenbarade Gud sig i naturen till viss kunskap, Rom 1:20 ”Ty allt sedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet, kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga”. Men det blir ofta ingenting sagt om att skapelsen talar om Gud, om hans eviga makt och gudomlighet. Kyrkofadern Augustinus sa i en predikan: ”Jag kan inte visa dig min Gud, men jag kan visa dig hans verk. Genom honom har allting blivit till. Han som är utan början har skapat världen i dess ungdomliga friskhet. Han som är evig har skapat tiden. Han som är oföränderlig har skapat rörelsen. Se hans verk och lova dess upphovsman”. Låter man skapelsen och naturen vittna om den ende Guden är man på väg mot den bakomliggande frågan. Att bara i predikan tala om skapelsen utan att tala om hur den vittnar om Guds majestät är väldigt tunt. Men det är klart att nosar man på Guds Ord som skapat allting går man emot vad folk tycker och om. Och steget mellan Ordet och skapelsen är inte långt.

Förbindelsen mellan skapelse och inkarnation och Jesus är Ordet. Genom Ordet skapades allting. Ordet var i Jesus, sann Gud och sann människa. Predikar man om skapelsen kan man inte undgå att tala om Jesus, det gudomliga Ordet genom vilket allting är till. Varför hör vi för det mesta så sällan om detta stora sammanhang som ger mening åt skapelsetanken. Det är ju inte bara en fråga om klimatförändringar. Man kan hämta många goda tankar om detta genom t ex Olivier Clément och hans bok ”Källor” (Den kristna spiritualitetens ur sprung). Det är inte först nu som Kristi kyrka talar om skapelsen. Det har man gjort i alla tider. Citaten från kyrkofäderna ger verkligen tron näring. Clément skriver ”Den som skådar kan liksom analfabeten klara sig utan böcker. I sin oändliga subtilitet och känslighet talar det skapade till honom utan uppehåll om Gud. ´Allting är ert. Men själva tillhör ni Kristus, och Kristus tillhör Gud´, 1Kor 3:23. Skapelsen är inte tyst. ”Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk. Dag talar därom och natt undervisar natt…” Psalt 19:2f. Detta påminner om ett munkord ”En av den tidens vise kom till den rättfärdige Antonios och frågade honom: Fader, hur kan ni vara så lycklig när ni inte har tillgång till böckernas tröst? Antonios svarade: min bok, o filosof, är tingens natur, och när jag vill läsa Guds ord har jag alltid den boken inför mig” (Evagrios av Pontos.) Eller ”du ser solen. Tänk på honom som är världens ljus, dold av mörker. Du ser träden och deras grenar, som bär nya löv varje år. Tänk på honom som drar allting till sig, upphöjd på träet. Du ser stenarna och klipporna. Tänk på stenen i trädgården som tillslöt graven. Den rullades undan och graven har sedan aldrig blivit tillsluten”.

 Så kan vi möta Ordet i de heliga skrifterna, men också i skapelsen för skapelsen har kommit till genom Ordet. Och båda vittnar om den Ende och hans Ords makt.

Det finns så mycket som måste vara med i vår kyrkas ensidiga predikan om skapelsen och hur man vårdar den. Vet man vad Ordet står för i Bibeln och i vår bästa teologi då öppnar tron på Skaparen och hans skapelse och hans människoblivande nya vidder, för det är ju Ordet Kristus vi är satta att predika.

Ett otroligt tidsperspektiv

Tyvärr kunde jag inte komma till OASmötet i Borås. Men jag hade funderat mycket över vad jag skulla säga vid det tillfället. Hela programmet hade ju som tema – Jesus Kristus. Vad kan man säga efter att många talare redan hade talat om Jesus? Jesus är ju ett outtömligt ämne så något nytt kunde jag inte komma med. Men som så många gånger förr blev ett ord klart för mig. Det skulle jag tala om: ”han som är och som var och som kommer”, Uppb 1:8.

Dessa ord är som ett liturgiskt omkväde som återkommer ett par gånger i boken, kanske återspeglande ett stycke i den himmelska gudstjänst som Johannes upplevde i sina syner. Först kommer en erinran om att Jesus ”var”. I skapelsen och i hela Israels frälsningshistoria är Jesus med. Han var med hela tiden innan han kom till oss som Jesus från Nasaret. När han sedan gick hela vägen genom Palestina var det hans uppgift att undervisa, bota, förlåta, uppmuntra, trösta. Allt detta som i våra ögon och i vår tid är det grundläggande i vår tro. Hans lidande, hans korsfästelse och försoningsdöd hör till detta ”var”. Överallt där vi möter Jesus idag, i tron, i Ordet, i gudstjänsten, i sakramenten bär han detta ”var” med sig.

I uppståndelsen ändrades tempus från ”var” till ”är”. Nu är han vår levande och närvarande Frälsare. Han är hos oss som han lovat. Han är ”nära”. Detta senare var ämnet för min predikan i Vadstena vid högtidsdagens morgonmässa och den tänkte jag koppla över till. Det är ju det stora i vår tro att den inte bara talar om det förflutna, det som ”var” utan talar också om det som är här nu. Och när vi tar till oss Jesus här och nu får vi ta emot allt det han gjorde, det som var och som är grunden för vår tro.

Men det är inte bara ett historiskt perspektiv som är viktigt utan det gäller också nuet. Ett ljuvligt tidsperspektiv. Detta kommer särskilt fram i nattvardens  texter. I sakramentet är Jesus med och bär med sig allt han varit, gjort, lidit, dör för. Samtidigt är han den närvarande under bröd och vin och vatten. Det som varit och är nu möter vi där, då tiden inte skiljer åt utan förenar.  Tid och rum är aldrig något som hindrar Herren från att möta oss.

”och som kommer”. Framtidstempus – Johannes beskriver den himmelska gudstjänsten och där förenas all tid. Omkvädet återvänder och Treenigheten är är där för att ta emot all lovprisning. Och för Lammet gäller det att höra att han är ”värdig att ta emot makten, få rikedom och vishet och styrka och ära och härlighet och lovsång”. Så sammanfattas all tid i Jesus och hans kyrka.

När judarna firar påsk – åtminstone under två tusen år – har de också haft ett samlat tidsperspektiv. I Haggadan, liturgin, hänvisar man till vad Gud gjorde när han befriade folket från Egyptens slaveri. Samtidigt finns där ett ett framtidsperspektiv. Nu firar man påsk efter gamla traditioner och erinrar sig vad Gud gjort. Men man säger också ”nästa år i Jerusalem”. Det är deras hopp som väl syftar på att Gud upprättar Israel. Också där ser man hur tempus kopplas ihop, eftersom tid och rum  inte är avgörande för Gud.

Profeten Jesaja kommer ibland in på detta tema om Gud som sammanfattar all tid: ”Så säger Herren, Israels konung, han som friköper, Herren Sebaot: Jag är den förste, jag är den siste. Det finns ingen annan Gud än jag”,  44:6. Med de orden vill Herren uttrycka att han inte är begränsad. Så också i slutet av Uppb 22:13 ”Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet”.

Så hade jag tänkt tala om den ende Jesus Kristus. Men det får bli en annan gång, deo volente.

+Bertil

Herren är nära

Det har varit en tid med upplevelser de här sista veckorna. Jag sammanfattar allt under temat ”Herren är nära”. Jag skall förklara varför. Enligt ett gammalt löfte skulle jag predika på högtidsdagen i Vadstena under SSBs generalkapitel. Att celebrera mässan visste jag att jag inte kunde göra. Men man kan ju efter Jesu föredöme sitta och predika. Enligt inledningen till Bergspredikan gjorde han så: ”Han satte sig ner och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem…” Så gjorde också rabbinerna på den tiden.

Duktiga liturgimänniskor hjälpte mig på  med alba och stola och satte mig så att jag kunde följa allt vid altaret när f.Bo Brander ledde mässan. När jag skulle predika vände de min stol så att jag hade ögonkontakt med åhörarna vilket jag menar är viktigt. Jag hade länge tänkt på denna predikan, ämne, texter osv.  Jag vågade att vara personlig utan att göra mig till. Jag kunde inte komma ifrån ett tema och en psalm som hade varit en ledstjärna under sjukdomstiden, Ps 272 ”Hela vägen går han med  mig, vad kan jag väl önska mer…” Herrens närhet var för mig inte något nytt från sjukdomstiden men denna gång så verklig och gav ett sådant lugn.  Jag tror att vi kom varandra nära, åhörarna och jag.

Men när högtidsdagen var slut med avslutning vid den heliga Birgittas skrin skulle vi åka vidare till OASmötet i Borås, men kroppen sade till mig det går inte. Jag var så fruktansvärt trött så jag fick åka hem istället. Tråkigt men jag har inte mycket krafter efter vårens operationer. Jag har vilat och känner att så får det vara en tid framöver.

Efter dessa klagor övergår jag till att tacka dem som under den svåra tiden var mina förebedjare. Det kändes verkligen att jag var föremål för många goda tankar.

     När jag nu försöker läsa ikapp tiden genom gamla tidningar så måste jag säga att på kyrkfronten inga positiva nyheter. Här upplever vi i detta land ett ekumeniskt uppsving genom att kristna mer och mer känner för varandra. Vad jag förstår håller Guds Ande att föra oss samman – respektera varandra, be tillsammans och fira gudstjänster med varandra. Tiden är mot alltför mycket andlighet och Jesus har fortfarande rött kort i många kretsar och massmedierna är inte positiva till Herrens verk. Jag uppledver att vi för en längre tid får vara får som lever bland vargar. Det driver oss samman och med den herden vi har bör vi inte ängslas eller gömma oss. Jag läser mer och mer texter från de första tre-fyra kristna århundradena och förvånar mig över hur frimodiga och djupa och glada de kristna var då. Tänk om vi kunde bli som de även om vår tid är galaxer från deras värld. Herren är ju nära också oss och inte som en tanke eller idé utan som en verklighet som vi får leva med och i. Det är då förvånansvärt att SvK går rakt emot ekumeniska mål med sin galna syn på skapelsen och äktenskapet. Hur kan kyrkans ledning fjäska för den mest liberala kyrkan i den anglikanska gemenskapen – Episkopalkyrkan i USA – och låta sig anklagas av biskopar företrädande Borgågemenskapen. Med friskt mod går SvK sin egen väg  bort till en egen liten nisch. Var slutar denna utförslöpa? Man förvånar sig inte över någonting numera som kommer från vår kyrkoledning. Kyrie eleison!

Jag klagar men jag vet att kyrkans Herre Kristus kommer att hjälpa alla troende kristna idag, i morgon och i framtiden. Sådan är vår Herre – som var och som är och som skall komma.

+Bertil

Underligt dygn i Guatemala city

Jag  visste det när jag lämnade ElSalvador för att komma till Guatemala. Generalernas styre var ökänt men det gick att komma dit och uppmuntra de många förtryckta. Några som flytt ut i djungeln skulle jag få träffa. Det lilla flygplanet som man nog köpt  billigt i Europa var fullsatt, men allt verkade normalt. Efter landningen gick vi alla mot ankomsthallen. Jag lade märke till en man med prästskjorta som gick framför mig. Han hade en stor bibel i handen, en sådan som frikyrkopastorer ibland har. Antagligen trodde han att den skulle hjälpa honom igenom kontrollen som tull och militärer satt upp. Men icke! En tullare smög upp och tog in honom i ett specialrum. Sedan kom en annan och tog in mig. Jag reste alltid i Latinamerika iklädd biskopsskjorta. Av säkerhetsskäl trodde jag. I ett litet utrymme fick pastorn klä av sig helt – säkerligen för att trakassera. Mig sökte de  bara i fickor och  plastpåsar. Det tog en grundlig tid och jag kände mig helt utlämnad, med tankarna fulla av allt jag hört om regimen. Kristna som inte var  extremhögern läste för mycket i bibeln om frihet och befrielse.  De var farliga. Så var detta över. När jag kom ut var ankomsthallen  helt tom. Ingen människa syntes till. Mitt på golvet stod EN väska, tack  – den var min .

Vid utgången mötte mig ambassadören. Han skulle möta mig, en biskop var i alla fall en officiell person. Naturligtvis var han oroad över dröjsmålet. Han körde mig omedelbart till en plats där det katolska biskopsmötet samlats. Ärkebiskopen tog mig med till en trädgård där vi kunda tala helt ostört. Biskoparna var verkligen påpassade och försöken att bilda en juridisk kommitté för att granska alla övergrepp gick inte att genomföra. Detta i motsats till ElSalvador där en sådan gjort stor nytta. Bakom biskoparna stod folket men situationen var inte lätt med 10.000 änkor. Vad hade hänt med männen? Ärkebiskopen var mycket oroad för sitt folk

Sedan åkte vi till ett nunnekloster för samtal med flyktingar uppe från bergen. Kanske var de mer än 20.000 som gömde sig och ofta fick flytta omkring för soldaternas härjningar däruppe i norra delen av landet. men det var inga nedslagna och modlösa männisor jag mötte. Frimodiga i sin tro,läste sina biblar och bad mycket. Det är konstigt att de mest förföljda är de mest frimodiga! Alla möten med dessa flyktingar skedde i nunnekloster. Klostren var på något sätt fredade områden. Fast ibland måste vi kryssa oss fram i trafiken för att kolla att vi inte  var förföljda. Jag måste beundra dessa nunnor som vågade så öppet och fräckt visa var de stod i samhället, att vara nunna var inte bara att gömma sig i klostret. De bekände sin tro i handling . Orolig behövde jag  inte vara bland sådana kristna. Det är svårt i vår tid här hemma att bli utsatt för misstro och kritik och vågar man säga att man vill leva efter vad Herren uppenbarat i sitt Ord då är man  i det officiella inte mycket värd.

Men ibland kan man vinna uppskattning. Mediabolaget Z hade för en del år sedan instiftat ett pris på 5o.000 kronor till konstnärer eller sådana som utmärkt sig. Jag visste inte om detta pris. Men den  natten klockan 2 ringde telefonen i  mitt hotellrum och på en knastrig linje sa någon att det var telefon  från Sverige. Att det snurrade runt i huvudet var inget förvånansvärt. Jag hade inga som heslt föraningar om att något hänt i Sverige och släppte fram samtalet. En glad röst förkunnade att jag vunnit halva Z-priset. Juryn  ville att jag omedelbart skulle sätta mig på flyget hem. Omöjligt  – svarade jag i min sömndruckenhet. Jag har flera viktiga möten, även om man bjuder på resan. ”Du kan väl gå och ta emot priset?! ” sa jag till hustrun.  Vilket hon gjorde tillsammans med min dotter Elisabeth och hennes ma n.   De fick en riktig lyxkväll i Stockholm. När jag kom hem kunde jag läsa juryns motivering till piset:

 ”För modet att stå ensam. För styrkan att stå emot. För viljan att stå kvar.”

När jag kom till flygplatsen för hemfärd blev det jordbävning så att hela flygterminalen skakade. Jag gjorde som man ska göra – rusade till en stor dörr och ställde  mig under dörrposten. Ifall det rasade – alltid något skydd. Det hade jag lärt mig i Lima i Peru, där det var små  jordbävningar ständigt.

Orden från Z-juryn skulle jag vilja ge er allesammans som bekänner sig till Kristus i   denna onda tid. Så kan eftermälet få bli för  många av er. Mod att stå ensamma, där det behövs. Styrka att stå emot all sekulariserad teologi. Ha viljan att stå kvar  bland det bekännande  Kristusfolket.

+Bertil