Vilken Jesus skall vi ha?

Nu har det hänt igen. En amatör och skådespelare tror sig kunna arbeta fram den verklige Jesus. Att han skapar sin egen bild av Mästaren är alldeles uppenbart när man ser hur han behandlar det historiska material som finns. Nu kommer säkert många andra att recensera den nya Jesusboken och kritisera den. Därför avstår jag så här i början av några bloggar som jag skriver om de många förvirrade stigarna till Jesusgestalten som dykt upp under senaste decenniet. Fick i min hand alldeles nyligen en avhandling i NTs exgetik som handlar om Jesu ord om syndernas förlåtelse till den lame i Markus 2. Den bästa förståelsen av Jesu sätt att uttala förlåtelsen är att jämföra med några gestalter i det som kallas judiska angeologi. Jesu ord till den lame kan inte vara historiska. Utan han är målad i association till andligt påverkade människor av gudomlig dimension. I ett avsnitt skissar förf. några exempel på hur man tidigare försökt förklara Jesu auktoritet – att kunna tillsäga någon syndernas förlåtelse. Forskare har talat om honom som en som ville vara Messias, en som skulle bli Människosonen, Israels eskatologiske Överstepräst, en upprorsmakare, Elias redivivus, en profet, en karismatisk person, en besatt av Ande, en demonutdrivare, en kritiker av den kultiska religionen, en ödmjuk troende jude etc.

     Man kan fråga sig varför det trycks så många böcker av olika slag mer eller mindre vetenskapliga om Jesus just nu? Bengt Homberg menade i en artikel att det är som en spärr släppts. Man har ingen aktning längre för Jesus. Man kan säga vad som helst om Jesus. Som i fallet Da Vincikoden: han var gift och haft ett sexliv som kittlar tanken, att han avlat barn vars ättlingar är släkt med brittiskas kungahuset. Det är klart att journalister som ingenting vet om historisk forskning kastar sig över detta och många tjänar bra med pengar på all smörjan. Samma sak är det med Lena Einhorns bok om Jesus. Hon är inte så noga med vad Jesus sagt eller inte. För henne är det en nyupptäckt att Jesus var en profet men också en bedragare. Allt som är skrivet under de senaste 25 åren av exegetforskare kan hon hoppa över. Jesus, enligt hennes konspirationsteori, planerade Jesus tillsammans med romarna att göra korsfästelsen bara till en scen utan verklighet. Korsfästelsen var bara ett sätt för Jesus att gå vidare. Det sura vinet Jesus drack var ett bedövningsmedel som hjälpte honom att överleva timmarna på korset. Mer fantasi kan väl knappast en allvarlig förf. ha? När hon sedan blandar samman Paulus och Jesus tappar man helt intresset för hennes skriverier. Sanningen om Jesus finns tydligen i några hittillis okända skrifter och vad evangelierna säger är av mindre betydelse. Jesus-Paulus var en dubbelnatur, en skicklig bedragare (Bengt Holmbergs ord om hennes hypotes). Han vet att han ljuger när han säger att kristen tro står eller faller om Jesus uppstått, efter som han vet att han inte uppstått, (Holmberg).

   För inte så länge sedan presenterade en så anständig tidskrift Som National Geoographic Magazin en sensationell artikel om ett Judas evangelium som kyrkofäderna omnämnt men ingen sett förut. Historiskt sett är det värdelöst när det gäller den Jesus som startade kyrkan för snart 2000 år sedan. Det enda som tidskriften tog upp ur innehållet var inledningen till evangeliet. ”Den hemliga berättelsen om den uppenbarelse som Jesus gav i samtal med Judas Iskariot under en vecka, tre dagar innan han firade påsk”.  Sedan tror läsaren att sanningen nu kommer fram om Jesus. Men det blir bara en sak, nämligen att Jesus bad Judas att förråda honom. Ett slags tvärtom historia, där Judas var den ende upplyste lärjungen som hjälpte Jesus. Nyheter proklamerade journalisterna! Men man glömde den gnostiska miljön för texten. Varför fick Judas en sådan roll? Ett svar kan vara:  För gnostikerna som skapade en mängd evangelier och texter i mitten av 100-talet skall man läsa den bibliskla historien upp och ner för att få fram sanningen. Gud som skapade världen är den onde guden. Man behöver därför en annan som befriar människan från fångenskapen i okunnigheten om deras ursprung som är ljusvärlden, himlarymderna, eonerna. De andra lärjungarna gick vilse, den ende som fick veta sanningen var Judas som var den utstötte förrädaren enligt kyrkans lära. De elva gick vilse medan Judas blir läraren i hemligheterna som Jesus öppnat för honom. Denne Jesus kommer från de högsta eonerna i de gnostiska himlavåningarna.  Varför citerade jouranlisterna inte de  helt oförnuftiga idéerna om himlarymderna?  Därför att det skulle ingen vettig människa  kunna kalla för en utmaning till kristen tro? Det skulle inte gå att sälja!

Jag hinner inte mer denna gång men återrkommer deo volente i en ny blogg. Vi måste vara uppmärksamma på alla falsarier som cirkulerar kring Jesus. Vi måste rensa i påskhistorien.   BERTIL

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: