En auktoritetsfråga

Jag läste nyligen i en krönika följande ”Kyrkoordningen citeras oftare än bibeln vid kyrkliga sammanträden. Den bokstavstrohet (fundamentalism) vi ogillar vid studiet av Skriften är helt tillåtlig vid läsandet av KO:s versar. Så står ju skrivet – hörs om KO”. Det ligger naturligtvis något i det av naturliga skäl – praktiska frågor på agendan dominerar. Men några frågor om tolkning av bibeltexter finns ju om man är angelägen om det andliga livets tillväxt i kyrka och församling. Man har ju frågan om könsneutrala äktenskap som inte kan behandlas utan bibelord. Det är nog viktigt att man tänker över situationen, vilken auktoritet den ena har för Kristi kyrka som den andra inte har. Vad jag menar är att man bör observera, hur bibeln håller på att försvinna som material i den kyrkliga situationen. Man kan undra om detta beror på att evangeliets kärna inte längre är intressant, relevant.

Min erfarenhet säger mig att många i våra församlingar eller bland folkkyrkofolket inte gärna hör om Kristi försoning och det är inte så ofta heller som man hör om det i predikningar. Är försoningsoffret på korset inte längre aktuellt? Undervisas det inte om synden som går emot Guds bud och vilja blir försoningen något främmande. Förlåtelse finns väl ändå? Är det inte likadant med de moraliska frågorna som berör äktenskap, trohet, sexuella frågor? Bibeln morsvarar tydligen inte den frigörelse som skett de senaste decennierna i vårt land.  Utvecklingen i vårt folk går efter helt andra linjer än som den djupt kristna gör. Jag oroar mig uppriktigt över att vilsenheten ökar i kyrkans folk eftersom det inte längre finns några riktlinjer att följa. Fundamentalist tror jag inte att jag är. Men jag tror att Gud verkligen uppenbarat sin vilja i de heliga skrifterna och gett oss riktlinjer, inte detaljer som lagivrarna på Jesu tid. Vi har vår frihet genom evangelium, Kristus har gjort oss fria. Men det utesluter inte Guds bud och riktlinjer. Har bibeln någon auktoritet längre? Har auktoriteten gått över till KO och Hammars principer – tro som du vill?

Häromkvällen kom jag in i ett TVprogram där Jonas Gardell tydligen haft en lång monolog om Jesus. Kvinnorna runt Jesus var bortglömda. Han hänvisade till Matt 26:6ff. om kvinnan som smorde Jesus i Betania som en förberedelse till hans begavning. Hur bortglömd hade hon inte blivit, eller bortcensurerats! Man skulle ju komma ihåg henne i alla tider. Hade han läst innantill hade han sett att det var hennes gärning mot Jesus som inte skulle glömmas  bort. Hon är i traditionerna en anonym kvinna men det kan ha varit en av systrarna till Lasarus. (Lukas har en annan version av en liknande händelse, inte smord till begravning.)

Denna anonyma kvinna liksom andra kvinnor som följde Jesus blev för gnostikerna de verkliga  bärarna av uppenbarelsen. Magdalena i synnerhet. Jag undrar om inte hon dras in i Gardells Jesusbok? Magdalena var kvinnan framför andra hos gnostiker. Hon var enligt Pistis Sophia (en gnostisk skrift från o.150 e.Kr.) den som stått Jesus närmast och fått av Jesus den sanna uppenbarelsen och hon tillrättavisade därför Petrus som beklagat sig över att hon fått uppenbarelsen och inte han.Poängen i det jag säger är en undran varför man hellre läser om andra personer och inte om Jesus själv. Alla möjliga åsikter flyter omkring, uttalanden som bygger på egna tyckanden men Herren själv är inte så intressant. Likaså tycker många om att läsa utomkanoniska skrifter och ser ingen skillnad mellan bibeln och dessa traditioner. Kanske passar de gnostiska idéerna  den moderna människan bra. Sök i ditt inre och där finner du Gud. Några etiska regler behöver man inte. Ens inre är tillräcklig vägvisning. Jag kan göra det jag vill om jag bara inte skadar min nästa vilket kan vara svårt att konkret fastställa. Är det därför bibelns auktoritet inte är så stark? Den är inte längre kartan och kompassen för det praktiska livet. Den inre känslan är viktigast. Kanske vill man inte höra bibelns tankar eftersom de förknippas med vår kyrka som tycks ha tappat allt förtroende hos allmänheten. Och bygger inte förkunnelsen på de bibliska texterna får vi en ersättning som inte för oss närmare Kristus. Man får betänka det Paulus skriver ”allt är tillåtet men allt är inte nyttigt – men ingenting får ta makten över mig”.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: