Archive for februari, 2009|Monthly archive page

Kristen tro möter motstånd

Jag var med i en bibelstudiegrupp förra veckan. Deltagarna hade studerat Apostlagärningarna i över ett år och kommit till slutet. Nu ville de veta vad som hände efter kapitel 28 i Apg.

Det var vid den tiden motståndet mot de kristna  började på riktigt i det romerska imperiet, en apostel blev halshuggen, en annan korsfäst. Mer skall jag inte skriva denna gången om motståndet mot de första kristna, bara göra en reflektion kring frågan:

 ”Vad kan man lära sig av Apgs texter? Ungefär som i en rätt predikan på Västkusten man alltid slutade med en tillämpning. Jag fann tre punkter ( tre skall det  ju vara)

1.Kristen tro möter motstånd, de första kristna var beredda på förföljelse av olika slag.

2.Låt den helige Ande leda. Apostlarna lade inte upp en strategisk plan utan lyssnade på vad Gud sade att de skulle göra.

 3. Den Uppståndne höll de kristna i handen, eller som i martyren Stefanus fall. Herren visade sig i en syn för honom till tröst och frimodighet.

Varför detta om Apg? Jo jag håller på att skriva ner mina minnen som jag kallar ”Minnesfragment”. Jag vet inte om något förlag är intresserat,  men det är för mig terapi. Senast kapitlet handlade om en liten inofficiell delegation med folk från Svenska kyrkan som 1959  blev inbjuden till Chrustijovs Sovjet. Det är inte många som vet om denna resa men den uppfattades i Moskva som en historisk händelse. Inbjudare var metropoliten Nikolaj, andre man efter patriarken. Samtidigt samarbetsman mellan Sovjet och ryska kyrkan. Om allt detta står det i kapilet ”Möten i Moskva”.  Vad jag vill ta upp här under temat ”Kristen tro möter motstånd” är samtal som vi hade ute på klostret i Zagorsk med prästkandidaterna från seminariet. De var inte många. Kandidaterna visste att ett okänt antal präster skickats österut till Sibirien. Därför ville staten ha kontroll över vilka som skulle prästvigas. Ingen, menade de, kunde få börja sina teologiska studier utan att staten hade godkänt dem. Det fanns ett särskilt religionsdepartement som avgjorde.

 Vi hade ju året innan i vår kyrka av staten tvingats att genomföra en ämbetsreform. Men regeringen hade högtidligt lovat genom kyrkoministern att ingen präst skulle hindras att prästvigas som inte gillade reformen. Det vi inte visste om 1959 i Moskva var att statens ord kan man inte lita på. Vi var lugna och tyckte synd om prästkandidaterna som måste godkännas av staten före studierna och blev kontrollerade . Sådant kunde väl inte hända i Svenska kyrkan? Vad som hänt intill denna dag behöver jag nog inte beskriva men nog är vi inte långt från vad som sades i Moskva! Det är 50 år sedan vi besökte Moskva och mycket är ändrat. Ryska kyrkan har idag en helt annan ställning än då, den är stark och outspoken, medan vår kyrka har backat tillbaka in under en förbudsepok. Nu vill domkapitlet i Linköping inte bara vägra utnämning till kyrkoherde för somliga präster utan även till tjänster som komminister och diakon vill man veta inställningen till både kvinnliga präster och vigsel av homosexuella. I dagens ryska kyrka skulle inte dessa båda ting ens diskuteras. Ingen av våra präster har sänts till något slags Sibirien men det är fler än vi tror som har köpts ut från sina tjänster – både manliga och kvinnliga präster! Kanske känns det för dem som att ha sänts ut i kylan.

Visst möter kristen tro motstånd i vårt land idag, inte bara bland intellektuella  debattörer utan även bland vanligt folk där man bara möter kyrkan vid personliga högtider. Det var för mig egendomligt den gången biskop Ytterberg såg till att den californiske biskopen Spongs böcker distribuerades till prästerskapet. Något nytt skulle komma i Västerås stift.  Värre motståndare än Spong till det som hör till kristen tros kärna får man leta länge efter. Jag kan förstå att en för mig okänd kvinna hårt kritiserat huvudkandidaten till biskopsstolen i Stockholm Hans Ulfvebrand när denne sympatiserar med denne biskop Spong. Dennes teologi har en intressant gudsbild – Gud är inte en snuttefilt. Inkarnationen är mot förnuftet, Kristus på korset är barbariskt etc. Ulfvebrands församling är Sofia i Stockholm. Det var där kvinnoguden gestaltades i danser för en del år sedan, kanske en feminismens högborg. Till dettas försvarare hör en hel del liberaler. Där hålls i april en konferens kring temat ”en ny tid – ny kristendom”. Medverkande är både K.G Hammar, Caroline Krook och i andanom Spong. Vi som håller på att Gud uppenbarat sig i Ordet som är Kristus och som talat till oss i bibeln kan nog inte vänta oss en stor väckelse i Stockholm med många jesusanhängare, när den nya kristendomen börjar. Här på Västkusten har vi haft schartauaner, på Gotland hade man Hoofianer, nu får väl Stockholm Spongianer.  Kristen tro möter motstånd

Annonser

VIGSEL ENLIGT LIBERALA IDÉER

Förslaget till ritual för vigselgudstjänst att användas för par med samma kön är ute på remiss. Jag tycker det är ett dåligt förslag. Den vigselförrättare som föreslår det för ett par måste tillhöra kompromissteologernas stora skara i dagens kyrka. Genom hela ritualförslaget lyser kompromissljuset. Istället för att ta fram det som är typiskt för äktenskapssynen i Bibeln för en mans och en kvinnas förening svamlas det om kärleken. Man får omedelbart intrycket att det inte är fråga om att bilda en enhet mellan  två människor utan om att det är fråga om kärlek mellan två personer.  Att tycka om varandra och leva i köttets kärlek är det vikigaste. Ett relationsförhållande mellan man och kvinna i ett av Gud instiftat äktenskap kan det ju naturligtvis inte bli tal om.  När man läst ritualförslaget ringer det i mina öron de ord som inleder katekesen om sjätte budet. ”Äktenskapet är instiftat av Gud, som vid människans skapelse förordnade,  att en man och en kvinna skulle såsom äkta makar leva tillsamman till inbördes bistånd samt sitt släktes förökelse och uppfostran”. Orden låter hopplöst föråldrade men saken är ju det viktigaste. Men den kan ju inte uttalas i en samkönad relation. Istället för bibeltexter som handlar om mans och kvinnas kärlek till varandra överöser man ritualet med bibelord som kan läsas, av vilka dock inte ett handlar direkt om äktenskap utan om kärleken. De citerade texterna handlar egentligen om Guds kärlek i Jesus Kristus som en kristen skall ta emot och föra vidare till nästan. Underligt att man anger elva citat som med nöd och näppe skulle kunna appliceras på ett äktenskap.

     Det är ju en gammal kristen tanke att äktenskapet mellan en man och en kvinna skall leda till barn. I detta kompromissförslag nämns också barn även om det gäller samkönade barn. Det måste väl då syfta på inseminerade barn eller barn från en tredje part, en okänd far. Eller gäller det adopterade barn?  Sedan kan man ifrågasätta om det är bra att i förslaget säga ”Gud  du som i Kristus har givit oss en förebild i trofast kärlek och vänskap (sic!) … se i nåd till dessa som stå inför dig och ber om att bli välsignade av dig”. Den Kristus som vi enbart känner från vårt Nya testamente talar om något helt annat: ”Vid skapelsen gjorde Gud dem till man och kvinna… och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett”. Så många bibelord kan läsas enligt förslaget men inte Jesus ord. Det inte bara luktar kompromiss utan det är en nytolkning utan stöd i de bibliska texterna.

Att det är en dålig kompromiss visar sig också i frågan om vigselförrättare. Att viga dessa par är frivilligt, tills vidare. En kyrka accepterar alltså att ritualets uttryck är dubiösa och kanske inte stämmer med kyrkans bekännelse. Prästen som vigts till att tjäna Kristus och hålla sig till hans ord kan vägra. Till och med kyrkomusikern och vaktmästaren har rätt att avstå medverkan.

     Vore det inte bättre  att skicka tillbaka förslaget och istället tillåta två olika ritual. Det ser illa ut när en kyrka inte vet vilket ben hon skall stå på. Tänk om man föreslagit en allmän registrering som sedan kunde följas av riktiga vigselritual. Jag undrar om detta går igenom i kyrkomötet utan att det får konsekvenser för vanliga kristna troende. En kompromisskyrka som är så beroende av politikerna saknar kraft till inspiration för ett församlingsbyggande.