Vilken hudfärg har Gud?

Vi satt i ett grannland till Guatemala och väntade på en budbärare därifrån. Mötet skedde i ett nunnekloster, den enda säkra platsen för den som skulle komma. Vi kunde inte möta honom inne i Guatemala. Det var för farligt. Han var en länk in till flyktingarna som gömde sig uppe i bergen. Han förmedlade dit nödvändiga varor för livets uppehälle. Så kom han. En kortväxt men bredaxlad indian iklädd moderna västerländska kläder. Det syntes att han var ovan vid sådan klädsel. Men skulle han komma igenom gränsen kunde han inte ha sina vardagskläder, ”indiankläder”. De var alltid misstänkta som gerilla. Han var som jag läste om indianerna i min barndoms böcker ”röd till huden”. När vi hälsat sade han till mig frågande: ”Vilken hudfärg har Gud?” Vad svarar man på en sådan fråga? Vit röd eller svart?  Underliga ord vid ett första möte? Jag prövade: ingen eller alla? Då blev han  glad. ”Ingen vit man har förut tagit mig  i hand. Tänk att få sitta här bland bröder och systrar”. Den mannens gudstro var som ett bergfäste. Nu var han accepterad av oss. Först en lång bön på det egna tungomålet. Sedan förhandlingar. En enkel kristen människa som länge levat under korset. Varför vågade han göra sin hjälpinsats som var så livsfarlig? Hans historia var gräslig, vittnesbörd om en oerhörd grymhet som hans by hade utsatts för av armens jakt på gerillaledare.  Folk lockades in i en skola i hans by som man sedan satte i brand. Han hade förlorat flera släktingar. Nu måste han hjälpa dem som var på flykt även om det var farligt. Det är sällan man får en så enkel och klar underv isning om att inte göra åtskillnad på folk och raser. Eller som det heter ”utan anseende till personen” i den gamla bibelöversättningen.

Det gamla uttrycket ”anseende till personen” har sin speciella bakgrund. Ordagrant heter det i GT: ”Ty hos Gud finns inte att taga ansiktet”. Detta mosvarade det grekiska ”ta ansiktet”, ”lyfta upp ansiktet”. I den gamla Orienten var det ett vanligt sätt att hälsa på en högt uppsatt person att ödmjukt böja ansiktet mot jorden eller falla ned med ansiktet mot marken. Om den som då blev så hälsad reste den besökandes ansikte, ”lyfte hans ansikte” var detta tecken på att personen accepterades och uppskattades. Min handskakning med  indianen var för honom att jag lyfte upp hans ansikte. Han var en av oss. Kanske inte något ovanligt för en svensk på utländsk mark att känna igen en kristen broder. Men hur är det här hemma i detta liberala land? Vi talar med förakt mot dem som visar rasistiska tendenser. Men nog är det på en annan nivå? Att insmrickrande buga sig djupt för dem som har makt, är kändisar eller kungligheter är väl att ha anseende till personen. Aposteln Jakob skrev om det till församlingarna då: gör inte skillnad på deltagarna i gudstjänsterna. Jag blir beklämd när jag hör någon säga att man blev bemött i kyrkan  som om varit en utböling som inte hörde hemma där.

Den indianska urbefolkningen i Guatemala har fått lida mycket av dem som tror att de är bättre. Jag besökte en gång ett styrelsemöte som änkorna skulle hålla i Chichikastenango. De smög sig in bakom katedralens många byggnader in i ett mörkt litet rum. Det var för farligt att mötas ute i dagsljuset. 10 000 änkor hörde till organisationen. Änkor? Var var männen? De flesta offer i jakten på alla som kunde ha kontakt med kritiker mot regeringen. En hänsynslös jakt. Det var för 20 år sedan jag deltog i det mötet, men jag glömmer det aldrig. Att möta dem som är utanför är att möta dem som är lika mycket värda som en själv. Hur är det i våra församlingar? Hur är det i vår kyrka för dem som inte följer trenderna? Samma värde för alla? Tyvärr inte. Somliga är nog ”röda”, hör inte riktigt hit. Men varför tala om det som var för 20 år sedan? Därför att där finns något att lära sig som man inte tänker på  till vardags men bör höra om igen. Idag hör man ingenting om Guatemala i svensk press. Är allt väl då? Alltför många vapen är i omlopp. Fred är en sak i landet men vapnen tystas inte helt och föraktet för de ”röda” finns kvar. Attityder kan ju också döda. Vi får inte glömma de sårade därborta för att det är nya krig som lockar nyhetsmakarna.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: