Herdarnas äng och Herodes

Det var lättare under 70-talet att resa i Israel och även på Västbanken. Jag hade besökt Betlehem utan svårigheter och varit nere i födelsegrottan och mediterat över världens största hemlighet – Kristus.  Undret som skett där vet vi inga detaljer om. Den heliga Birgitta har i sina uppenbarelser en vision om hur det gick till när hon i ålderns dagar besökte det heliga landet och fick en uppenbarelse. Det är ju hennes bild av grottan, oxen och åsnan och den gamle Josef som ligger till grund för våra  bilder och krubbor. När jag sett grottan ville jag ut på herdarnas äng för att försöka få en känsla av den miljö som herdarna vallade sina får i. Men herdarnas äng var inte mycket att se. Att det en gång varit ängar med bra bete för fåren kunde jag förstå men landskapet var förändrat. Litet längre bort kunde jag se en skymt av en jättestor  jordhög och frågade min medföljare vad det var. Jag visste att Herodes hade byggt en borg i dessa trakter, Herodion, men dit gick inga turister. Med hjälp av min resekamrat kunde vi per bil ta oss dit. Vi fick lov av vakten att ta oss upp på kullen. Den var jättestor och det kändes i benen att kliva upp till toppen. Där var inte mycket att se mer än en massa stenar som vittnade om att det funnits bebyggelse där uppe. Det bästa var dock utsikten över herdarnas ängar och Betlehem borta i horisonten.

Under senaste åren har det hänt mycket med Herodion. Var Herodes blev begravd har man inte vetat. En tradition hade sagt att det var just i Herodion. Resultatet av  utgrävningarna som nyligen gjorts har visat att det var dit det väldiga begravningståget gick, det som historikern Josefus berättat om. Tidskriften National Geographic har i sista numret en lång artikel om Herodes och Herodion och där citeras Josefus beskrivning av den ståtliga begravningen av kung Herodes den store.  Han dog i Jeriko, enligt senaste studierna osäkert vilket år, lades på en gyllene bår full med ädelstenar och täckt av ett  purpurkläde. I sin hand hade han en spira och en guldkrona på huvudet. Hans stora familj följde begravningståget de omkring fyra milen till kullen Herodion. Soldater och hundratals tjänare och slavar gick också med. Halvvägs uppför kullen på ängen fanns en öppning och in i den fördes båren till en stor gravkammare. Idag vet man att det är där han ligger begravd. Utanför och nedanför låg en terras där soldaterna paraderade. Han var ju kung över ett stort rike, hade en stor armé och räknas som en av de största byggherrarna i Mellanöstern. Inte bara templet i Jerusalem av en enorm storlek var hans verk utan även andra jättebyggen som t ex borgen uppe på Masada. Inte bara begravningen var mycket  påkostad på Herodion utan de många andra palatsen och fästningarna visade vilken mäktig kung han varit.

Det är ett märkligt historiskt sammanträffande där vid Betlehem. En av de mäktigaste männen vid denna tid i Mellanöstern fick sin begravning där medan ett litet barn, nyfödd och hjälplös såg dagens ljus i en grotta, kanske en mil därifrån. En fattigson som kom att överleva kung Herodes och hans rädsla för konkurrens om tronen. Han hade under åren dödat flera barn som kunde tagit över hans rike. Nu ville han också döda Betlehems barn bland vilka kunde finnas den som profeterna talat om. Vad blev det av Herodes? Ett minne blott, vars grav varit gömd och glömd i många hundra år. Barnet däremot som måste födas i en grotta är idag hyllad av miljoner människor, kallad en kung utan like, sann Gud och sann människa. Jag minns nu så här efteråt att mitt besök på Herodion då var en besvikelse. En raserad fästning. En stor jordhög. Men nu vet jag bättre tack vare skickliga arkeologer. Det var en gång en viktig begravningsplats där man lagt den onde kungen till vila. Men jag visste då och vet det också idag att barnet i födelsegrottan var världens Frälsare.

En annan gång skedde ett sådant märkligt möte mellan en hjäplös människa och den högsta världsliga maktens representant. Det var när den pryglade Jesus från Nasaret stod framför Pilatus för att förhöras och dömas. Och den mäktige frågade ”är du judarnas kung?” En totalt hjälplös fånge, bunden och sedan hånad som en narrkung då han fick en spira i sin hand och en krona av törne på sitt huvud. Avrättad blev den man som när han var ett litet barn hjälplöst jagats av den mäktige Herodes. Och sedan dess har det upprepats tusentals gånger att de som följt Kristus i sina liv och i sin bekännelse fått stå framför de makthavande, hånats och förts bort till döden. Och ändå är det han som änglarna besjöng i julnatten och som herdarna på ängen gick för att hylla. Det är han som fortfarande hyllas och älskas över hela världen. Född i ett palats eller i en grotta eller krubba är inte avgörande. Den som är vägen, sanningen och livet har den slutgiltiga makten. Den som ligger begravd i en kulle en mil bortom Betlehem är död liksom alla andra mäktiga människor. Men den lille i grottan lever och är Herre över liv och död. Vilken förunderlig Herre vi har.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: