Luciademokratin

Herren hjälpte mig igenom en svår operation och nu sitter jag och försöker återhämta mig. Men det tar nog lång tid med tanke på min ålder.

Denna tid av återhämtning ger mig tillfälle att göra bekantskap med somligt jag tidigare inte känt till. Råkade få in på TV en utsändning från skolforum. Ett utmärkt föredrag av Bodil Jönsson om massinformation och det oerhörda informationsmaterial som bombarderar särdskilt den unga generationen. Recenserar inte föredraget utan bara en bild hon visade och som kallades luciademokratin. En bild från en förskola där man firade Luciadagen. 4 eller 5 småflickor helt utrustade som Lucior. Vita särkar, krona på huvudet med lysande ljus. Alla precis likadana. Nog har jag sett många luciatåg med en Lucia följd av många små tärnor och peppargubbar. Men aldrig detta. Luciademokrati där alla skall vara likadana, alla skall ha samma rätt att vara Lucia. Ingen förmer än de andraJagvisste inte om jag skulle skratta eller gråta. En ny demokrati där alla har samma roller. Samma kanal visade sedan en bild på två brudar iklädda full brudutstyrsel och med kronor på huvudet. De ingick partnerskap men ingen var brudgum! Jag har svårt att riktigt förstå vad denna nya demokrati betyder.

Fick i mitt huvud genast en annan bild, som aposteln presenterat i 1Kor 12, bilden kroppen och lemmarna. Aposteln lånade bilden från sin samtids diskussioner om hur ett samhälle fungerar där människor har olika roller. Varje lem har sin uppgift. Ögat kan inte vara öra. Handen inte fot osv. Var och en har sin uppgift och tillsammans bildar de kroppen. v.25 ”för att det inte skall uppstå splittring inom kroppen och för att alla delarna skjulle visa varandra samma omsorg…” Alla ville vara Lucia i förskolan, alla ville vara ledare i församlingen. Men avslutar aposteln: det är Gud som skapar olika roller. ”Gud har gjort några till apostlar, till profeter…” Alla kan inte vara allt. Jag erinrar mig från mina första år som professor i Princeton att några studenter gripits av den karismatiska väckelsen, något som inte var så vanligt 1966. De reste till Philadelphia där ett gäng ungdomat i Andens kraft bildat en fri församling. De hade tröttnat på de gamla strukturerna och ville skapa något nytt. En viktig princip framhöll de gärna. Var och av församlingens medlemmar skulle utöva något slags ledarskap. De var församlingsledare en månad var. Så gick det runt bland dem. Längre fram frågade jag en  av dem hur det gick.  ”Inte alls, det blev kaotiskt.” Vi läste apostlarnas brev och förstod att det skall finnas en given ordning med en ledare.

Något skrämde mig när jag tänkte efter vad luciademokrati kan betyda om den flyttar in i vår kyrka? Eller har den det redan delvis? Man hör ofta uttryck som ”Jag har rätt till det, jag har rätt att vara kristen på mitt eget sätt, rätt att bli präst, min tolkn ing är lika bra som de andras…”

Min lektyr de senaste veckorna har varit de äldsta kristna texterna utanför NT. Ignatius av Antiochia, biskop Clemens av Rom och hans brev till Korint, Didache med sina ordningstexter. Dessa första år efter apostlarna var en svår tid av förföljelse, inre konflikter, ledare som menade sig vara lika bra som apostlarna, splittring och avund osv. Men det fanns en ordning som höll samman kyrkan trots alla olika särmeningar och tro på sig själv som ledare. Någon luciademokrati fanns inte utan man trodde på en gudomlig ordningoch den höll ända fram till de stora koncilierna. Vår kyrka behöver andliga ledare, inte av kyrkopolitiska skäl utsedda till ledare. Utan andliga ledare som man vänder sig till när man skall finna Guds väg i en värld som inte vill lyssna till uppenbarelsen, som den är ossgiven av Jesus Krstus i de heliga skrifterna.

1 comment so far

  1. Karin Johansson on

    Du har mycket bra tankar om luciafirandet och jämförelsen med att vi människor har olika uppgifter ( gåvor) som kan komplettera varandra. tanken med förskolepedagogiken är att inte låta små flickor i så tidig ålder bli utsatta för någon slags röstning ( utröstning)där ev. utseende och hårlängd skulle vara avgörande för att bli Lucia. Samtidigt blir det en risk att barnen invaggas i föreställningen att alla skall göra allt( samma sak samtidigt). Det kan ju inte vara fel att delegera uppgifter till flera personer. Det här med ledarskap är dock en annan komplicerad fråga som jag inte går in på nu.
    Hälsning Karin TD


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: