Dela med sig

Hittar ibland någon bok i mitt bibliotek som jag inte läst sedan den publicerades. I går kom i min hand boken Gratia skriven av Gunnar Rosendal, 1977. Där mitt i det ordflöde som var så typiskt för f.Gunnar fann jag en berättelse som grep mig. Efterkrigstiden var svår för Tyskland, besegrade, hungriga, hemlösa, trashankar mötte man överallt, särskilt på järnvägsstationerna där resande kom från andra länder och hade mat med sig. f.Gunnar passerade Dusseldorf och satt med sin digra matsäck han fått av en holländsk biskop när han fick se perrongen full av de trasiga. ”Jag såg svälten i dessa ansikten och skammen över min rika resekost och min mätta välmåga slog mig hårt. Jag rusade in i min kupé tog all maten och delade ut den. En vild brutal trängsel uppstod utanför mitt fönster. Dock lyckades en liten flicka få två smörgåsar, som hon strax började äta. En färglös.grå, trött gammal kvinna, dock stark och energisk, kom fram till flickan för att skydda henne och hennes smörgåsar. Flickan blev varse henne och ropade:”Grossmutter, Grossmutter, siehe hier, schmecken sie doch” och räckte henne glädjestrålande den ena smörgåsen.” Farmor var väl lika hungrig som flickan men avstod. f.Gunnar kommenterar”Jag såg den ödmjuka heroism, som förde Kristus till försakelsen av all himmelsk härlighet till vår frälsning.” Lyssna till f.Gunnars hänförelse:”Kvinna din kärlek var stor. Jag böjer mig i djupaste vördnad över dina magra händer och kysser dem hänfört, hyllande, bävande inför din skönhet och storhet. …Du visade mig att Guds avbild icke gått förlorad helt och hållet.” Jag reste själv genom samma land vid samma tid och jag såg precis liknande människor vid samma station. Vi hade köpt morötter i Danmark som resekost. De mottogs med glädje av barntiggarna.

Dela med sig var en Kristustjänst förstod jag i Guatemala många år senare. Det kom en hälsning från det inre av detta land där många indianer var förtryckta  och utlämnade åt makthavarna. ”Det som har hjälpt vår tro är att ni svenska kristna har ställt upp för oss. Tänk att ni som lever så långt borta från oss, i ett land som vi inte ens vet var det ligger, offrar för vår skull. Nu vet vi att Kristus lever. Han lever i de kärlekens gärningar som han utför genom er”. En indianbonde på 70 år skrev till oss från samma område ”Fortsätt vänner och bröder att hjälpa oss. Vi kan intege ernågot tillbaka. Men det är många som håller på att dö. Vi saknar mat och medicin. Men v i lever ännu. Här i landet är livet hårt. Under korset…”

I dessa den värsta ekonomiska kristiden när många bland oss blir arbetslösa, kanske får lämna sina hus saknar framtidshopp och fler får söka sig till matutdelning är det kanske fel att skriva om att dela med sig. Men det är ju just i de värsta tiderna som vi måste upptäcka Lasarus vid porten. Men det är inte bara pengar det gäller. Snarare att ge något av sig själv åt någon annan. Tid är något mycket dyrbart i svenskars ögon. Man jäktar och ha inte tid för andra människor. Resultatet – familjer splittras, vänner glöms bort, gamla blir liggane bortglömda av sina barn. Man har inte tid. Att dela med sig av sin tid till andra är en viktig sak. Det kräver något av oss och Jesus har vissa krav på oss som vill kalla oss kristna. En bra medicin mot tidsnålhet är att dela med sig. Det ger mycket glädje och skapar en djupare dimension i livet. Den helige Franciscus uttrycker det på sitt sätt i sin  kända bön: ”Ty det är genom att ge, som man får, genom att förlåta som man blir förlåten, och genom att dö som man uppstår till det eviga livet”.

1 comment so far

  1. Hosanna on

    Tack. Just vad jag behövde höra idag. Så hoppingivande.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: