Jag vill inte bära åsnan

Jag tror att det var min mormor som gav mig min första bönbok, utgåvan som Dick Helander satte samman och som var vår kyrkas officiella andaktsbok. Året var nog 1932. De första bladen av den boken är så utslitna att det inte går säkert att tyda dem. Det blir så när en så liten bok blir ens dagliga kompis. Några år senare fick jag scouternas andaktsbok som var bra några år framåt. Men sedan kom så mycket annat. Det är ur denna senare bok jag citerar följande historia med tanke på en kyrka som på många sätt försöker vara alla till lags för att inte tappa medlemmar och deras medlemsavgifter.

En fransk filosof på 1700-talet präglade principen för sitt liv med orden ”Jag vill inte bära åsnan”. Bakom detta egendomliga uttryck låg en historia. En pojke och hans pappa gick med en åsna på vägen. Då skrattade folk åt dem. ”Vad skall de med en åsna till, när de gårt och inte rider?” Då satte sig pappan upp på åsnan och pojken gick bredvid. Då skakade folk på huvudet. ”En sådan egoist. Låta pojken gå och rida själv!” Då gick pappan av och satte pojken på åsnan. Då blev folk arga på pojken:”skall du låta dina gamle far gå, – -och rida själv?”  Då satte sig  båda två på åsnan. Folk blev arga igen. ”Vilka djurplågare! Två stycken på en stackars åsna!” Då hoppade de av och funderade länge hur de skulle kunna vara dem till lags som kritisetrade dem. De beslöt att bära åsnan mellan sig. Då skrattade man hejdlöst åt dem.

Så går det när man skall svaja omkring och handla som folk tycker. En tankeställare för dem som försöker förändra trons sanningar, flytta grunder och principer. En ny trend är att familjen inte längre skall vara grundpelare i samhället.  Rusta ner äktenskapet och tala inte så mycket om familjen, ropar en politiker som flyter omkring i tankesörjan. Vad som skall komma istället sägs det inget om.  Var och en skall göra som han själv  vill är tydligen principen.  Men om man ändrar regler för etik och moral måste man erbjuda ersättningar. Något fast och bärkraftigt. Annars flyter allting omkring och människor blir vilsna. Här kan vår kyrka erbjuda en fast syn grundad på Jesu undervisning. Men om man tummar på de grundläggande kristna principerna börjar allt flyta och det finns en risk att man till slut beslutar att bära åsnan. Det enda hållbara är att följa det Gud har gett oss.   Att bära åsnan väcker inte respekt.

2 comments so far

  1. Pernilla on

    Har funderat en del på detta – vi sörjer över att folk inte längre frågar efter vad kyrkan säger tror och håller fast vid. Ibland blir budskapet urvattnat och det är tråkigt och sorgligt.
    Men… Måste inte människan komma till tro på Jesus innan det är relevant att ha Bibeln som rättesnöre. Den vanlige ”svensson” förstår nog inte varför man skall lyssna på kyrkan – Kyrkan måste trängas bland allt annat som intresserar och pockar på uppmärksamhet. Kyrkans särställning som folkbildare, samhällspelare uppfostrare och traditionsbärare är nog förbi och väldigt främmande för den vanlige svensken. `Vi måste nog se sanningen i vitögat och börja om från början. Kyrkan får bli en tiggare som visar en annan tiggare var det finns mat – göra som lärjungarna: Gå ut och bli människofiskare – bara så kan kyrkan förnyas. Vi kan inte luta oss mot att kyrkan en gång (på gott och ibland ont) hade inflytande over människor. Nej det är dags för nya tag med den Heliga Andes hjälp. Upp ur kyrkbänkarna och gå ut bland folk!

    Mvh
    Pernilla

  2. Hosanna on

    OJ. Tack. Oerhört bra.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: