Archive for september, 2008|Monthly archive page

Flytta texter och beskära texter

Läste i morse som vanligt dagens evangelium 19:e e Trefaldighet i min psalmbok. Det var den dramatiska texten ur Joh 6 där det står att många som lyssnat till Jesus i Kapernaum slutligen vände honom ryggen. De menade att de fått nog. Ville inte längre följa honom. Jesus såg vad som hände och sade till sina lärjungar: ” Inte vill väl ni också gå er väg?”  Petrus som brukade svara på alla lärjungarnas vägnar säger: ”Herre till vem skulle vi gå?  Du är ju det eviga livets ord…” Till min förvåning hördes ett annat evangelium i mässan denna morgon. Jesu ord till den lame:”Dina synder är dig förlåtna” ur Mark 2. Då slog det mig att jag fått i min hand en äldre psalmbok. Texten om Petrus och Jesus är flyttad till Sexagesima. Inget fel i dagens evangelium men nog hade det låtit bra på en söndag med överskriften ”Trons kraft” att höra Petri bekännelse om var vi finner trons kraft. Jag vet inte varför man flyttat om dessa texter.

När vi för första gången höll stormöte i Linköping och hade inledningsgudstjänsten i domkyrkan fick jag predika över just dessa ord till Petrus. Det var en text som passade in i mötets tema ”Grund och gränser”  Vi ville mot trenderna i dagens kyrka i Sverige ställa kyrkans klassiska tro om Gud, om Jesus och människornas frälsning, om uppenbarelsen Guds ord, om Biblen budksap och apostolisk tro och ordning. Mycket av detta ifrågasätts ofta. Det kom mycket folk till detta möte och vi var omkring 1500, som deltog i den gudstjänsten. Var kom alla ifrån? Som jag såg det var det representanter från de flesta traditionerna i vår Kyrka. Så lite som vi annonserat detta möte och ändå kom så många. Fortsättningen blev också en underbar ekumenisk glädje över att få träffa så många från andra håll som också älskade Herren Kristus. Om förberedelserna till Detta första Linköpingsmöte får jag återkomma till. Det är en märklig historia hur man kan gå utan resurser i materiellt avseende och arrangera ett sådant jättemöte. Motståndet uteblev inte. Man anordnade omedelbart en ”motmässa” med en kvinna som predikant samma eftermiddag i samma kyrka men med betydligt mindre folk. Detta tar vi en annan gång. Det var ett historiskt möte i Linköping.

Men tillbaka till predikotexter som ändrats, i detta fall ett avskuret evangelium. Jag fick i år uppdraget att skriva ett predikoutkast i SPT över evangeliet 1:a i Advent, det som snart kommer upp. Något jag inte observerat förut, var att att eangeliet var avhugget. Man ser det på hur Matteus byggt upp det med en stegring från det lilla till det stora. Först är det bara Jesus och två lärjungar, som hämtar åsnan för intåget i Jerusalem. I nästa del är det stora folkmassan….både de som gick före och de som gick efter” som ropar hyllningsropet Hosianna. I tredje delen, som kapats bort i vår evangeliebok står det ”Hela staden kom i rörelse och man frågade:”Vem är han?”   –Varför är detta borttaget?  Poängen är ju att när den stora folkmassan ser det som händer efter mötet med Jesus frågar sig—”Vem kan han vara? -Är han den efterlängtade? Kunde det bli en bättre text när kyrkorna är fulla av folk och man sjungit ”Hosianna” att ställa frågan–Vem har ni hyllat?? Jag undrar förresten vad Matteus skulle ha sagt om han sett hur klåfingrigt man skurit bort poängen i historien?
Mitt råd är definivt: Be textläsaren läsa hela texten ur den oavkortade Bibeln så vet gudstjänstfolket vem de har hyllat med den traditionella Hosiannasången! Som Matteus skrev:”Han är profeten, Jesus från Nasaret i Galileen!”

Annonser

Episcopalkyrkan i USA och ämbetet

1976 fick jag en inbjudan till episcopalkyrkans General Convention för att inför mer än hundra biskopar tala om kvinnoprästfrågan i Svenska kyrkan. Tillsammans med ortodoxa biskopar fick vi tala om detta eftersom man då skulle besluta om att öppna kyrkans ämbete för kvinnor. Jag minns årtalet väl eftersom jag sedan på hotellet såg nyheterna på CBS TVstation. Ett långt  reportage visade att Olof Palme hade förlorat riksdagsvalet bhemma i Sverige. Detta mottogs positivt i USA.

Från debatten om ämbetet i the Bishops  House minns jag att man hade mycket delade meningar om vilken betydelse Bibeln hade ideras kyrka. Summan av diskussionen var ungefär att synen på vad Gud är har betydelse för hur man ser på Bibeln. Är Gud en handlandets Gud är den uppenbarelse Han har gett kyrkan att förvalta ett  ”levande ord”, ett ord som hade Gud som aukoritet bakom sig. Är Gud Någon som man kan lyssna till i sitt inre har bibeltraditionerna ingen större auktoritet. Bland biskoparna fanns den mycket liberale  Spong som hade proklamerat att kyrkan inte skulle tala om Guds Ord. Det vore att ge

Jag vill inte bära åsnan

Jag tror att det var min mormor som gav mig min första bönbok, utgåvan som Dick Helander satte samman och som var vår kyrkas officiella andaktsbok. Året var nog 1932. De första bladen av den boken är så utslitna att det inte går säkert att tyda dem. Det blir så när en så liten bok blir ens dagliga kompis. Några år senare fick jag scouternas andaktsbok som var bra några år framåt. Men sedan kom så mycket annat. Det är ur denna senare bok jag citerar följande historia med tanke på en kyrka som på många sätt försöker vara alla till lags för att inte tappa medlemmar och deras medlemsavgifter.

En fransk filosof på 1700-talet präglade principen för sitt liv med orden ”Jag vill inte bära åsnan”. Bakom detta egendomliga uttryck låg en historia. En pojke och hans pappa gick med en åsna på vägen. Då skrattade folk åt dem. ”Vad skall de med en åsna till, när de gårt och inte rider?” Då satte sig pappan upp på åsnan och pojken gick bredvid. Då skakade folk på huvudet. ”En sådan egoist. Låta pojken gå och rida själv!” Då gick pappan av och satte pojken på åsnan. Då blev folk arga på pojken:”skall du låta dina gamle far gå, – -och rida själv?”  Då satte sig  båda två på åsnan. Folk blev arga igen. ”Vilka djurplågare! Två stycken på en stackars åsna!” Då hoppade de av och funderade länge hur de skulle kunna vara dem till lags som kritisetrade dem. De beslöt att bära åsnan mellan sig. Då skrattade man hejdlöst åt dem.

Så går det när man skall svaja omkring och handla som folk tycker. En tankeställare för dem som försöker förändra trons sanningar, flytta grunder och principer. En ny trend är att familjen inte längre skall vara grundpelare i samhället.  Rusta ner äktenskapet och tala inte så mycket om familjen, ropar en politiker som flyter omkring i tankesörjan. Vad som skall komma istället sägs det inget om.  Var och en skall göra som han själv  vill är tydligen principen.  Men om man ändrar regler för etik och moral måste man erbjuda ersättningar. Något fast och bärkraftigt. Annars flyter allting omkring och människor blir vilsna. Här kan vår kyrka erbjuda en fast syn grundad på Jesu undervisning. Men om man tummar på de grundläggande kristna principerna börjar allt flyta och det finns en risk att man till slut beslutar att bära åsnan. Det enda hållbara är att följa det Gud har gett oss.   Att bära åsnan väcker inte respekt.

Svenska kyrkans hjälp

Jag blev lite förvånad häromdagen när jag kom ut från handelstemplet i Kungsbacka. Utanför dörren där det strömmade folk för att gå in och handla eller bära ut en massa kassar står en ståtlig man med en banderoll över axeln. På den stod det Lutherhjälpen! Han skramlade med sin  bössa och några stack en slant i  bössan. Jag funderade på om jag skulle fråga honom om han fanns i verkligheten. Lutherhjälpen har väl drunknat i det som kallas internationell hjälp. Samma död drabbade ju också missionen. Vart tog alla brinnande andar som nitisktg samlade in pengar till Lutherhjälpen. Som gammal ordförande i stiftskommittén för Lutherhjälpen minns jag alla goda medarbetare. Och varför göra sig av med ett så inarbetat namn som Lutherhjälpen??. Mannen som skramlade med  bössan har stått i  många år på samma plats. Jag förstår att det blir få som skramlar med en bössa med devisen Svenska kyrkans internationella arbete. 

Missionen i den gamla meningen hör man lite om nu för tiden.  Jag minns det gamla kyrkfolket ute i våra församlingar som samlade i en sparbössa därhemma och sedan gav det till kollekten på missionsdagen. Något av högtid för de enkla kristna som liksom änkan vid Jerusalems tempel gav av det som blev över från pensionen. Men det finns verkligen mission inom svenska kyrkans ram, nämligen EFS. Där betraktar man sig fortfarande  som en missionsorganisation. När man lyssnar till deras framtidsplaner t ex i småskrifterna av Anders Sjöberg ”Uppdraget till jordens yttersta gräns” och ”Utmaningen” och ledningens entusiasm inför mission också i hemlandet känner man att de har vad SvKyrkan saknar i dagsläget.

Det lär ha varit Kyrkomöte i några dagar. Jag har två stora dagstidningar som jag läser noga men något om detta Kyrkomöte har jag inte sett. Har kyrkan blivit så marginaliserad att man inte ens nämns?

Episcopalkyrkan i USA och ämbetet

!976 fick jag en inbjudan till episcopalkyrkans General Convention i USA för att inför mer än hundra biskopar tala om kvinnoprästfrågan i Svenska Kyrkan. Tillsammans med ortodoxa biskopar fick vi tala om detta eftersom man då skulle besluta om att öppna kytkans ämbete för kvinnor. Jag minns årtalet väl eftersom jag sedan på hotellet såg nyheterna på CBS TVstaion. Ett långt reportage visade att Palme hade förlorat riksdagsvalet hemma i Sverige. Detta mottogs positivt i USA.

Från debatten om ämbetet i the Bishops House minns jag att man hade mycket delade meningar om vilken betydelse Bibeln hade i deras kyrka. Summan av diskussionen var ungefär att synen på vad Gud är har betydelse förhur man ser på Bibeln. Är Gud en handlandets Gud då är den uppenbarelse Han har gett kyrkan att förvalta ett ”levande ord”, ett ord som har Gud som auktoritet bakom sig. Är Gud bara Någon som man kan lyssna till i sitt inre har bibeltraditionerna ingen större auktoritet. Bland biskoparna fanns då den mycket liberale Spong som hade proklamerat att kyrkan inte skulle tala om ”Guds Ord”. Det vore att ge Bibeln för stor auktoritet. Denne reste för något år sedan runt i Västerås stift som en profet för en ny kyrka.

Principen är väl riktig för vår kyrka också att det är den tro man har på Gud som bestämmer Bibelns auktoritet. Reduceras Gud till Någon som man inte vet något om, blir bibeltraditionernas auktoritet svag eller mycket svag. Tror man på en personlig Gud som handlar i vår värld också idag blir det som Han uppenbarat av högsta vikt för mig att lyssna till. Den anglikanska tron som förr behärskade episcopalkyrkan i USA lärde ungefär så här när jag då lyssnade till dem. Bibeln är Guds Ord. Där har Han uppenbarat sig och det har människor fått skriva ner för att mänskligheten skulle lära känna Honom. Och avsikten var att människors hjärtan skulle förändras, liksom deras sinne och vilja så att de kunde följa Guds uppenbarade vilja, som fått sitt klaraste uttryck i Jesus Kristus. Som jag förstår det stämmer det väl med Bibelns syn på sig själv  både i GT och NT. Så är det väl också med Jesu syn på Gud och uppenbarelsen enligt de fyra evangelierna. Sådan har ju också varit kyrkans syn från begynnelsen. Så talar Bibeln till alla slags människor och gjort så intill denna dag. Men denna syn har har episcopalkyrkan i USA inte behållit utan många har i lberal anda talat om Gud som inte har personliga drag och den heliga skrift som enbart gamla traditioner som man kan lyssna till men som inte får djupare konsekvenser i livet.

Tragedin som drabbat denna kyrka är nog välbekant. Jag tror att det nu är mer än hundra församlingar som ställt sig utanför sina biskopars auktoritet och istället tagit anglikanska biskopar i Afrika som ledare. När en biskop som var öppet homosexuell vigdes, blev klyftan mellan församlingar och biskopar ännu större. Ledaren för kyrkan, the Presiding bishop, är numer en kvinna och hon kommer till Svenska kyrkan inom kort. Man kan ju hoppas att hon och Svenska kyrkans ledning talar om hur man skall kunna läka såren och få som jag en gång skrev arr krisen som nu är så djup kan leda till Kristus så att bekännelsen till en personlig Gud  blir stark och man åter vågar ställa Skriften som Guds uppenbarelseord mitt i kyrkans liv.

Mer än 30 har gått sedan detta mitt besök i USA. Och den kyrka som då var stor och talade så högt om sin framstående ställning i amerikanskt kyrkoliv är numera mycket försvagad och sargad. Den är ett problembarn i den anglikanska världsvida kyrkogemenskapen, vilket visade sig under den senaste Lambethkonferensen. Måtte inte vår kyrka stå rådlös i den kris som nu drabbat oss. I dessa dagar då man jubilerar och är så stor i mun borde det också finnas några som inte bara läser en sida av historiens blad utan också vänder på det och ser vilka sår och skador som en alltför liberal hantering av trosfrågor lett till.

 Jesus varnade för falska profeter. Vi behöver öppna ögon och öron. I ett sällan läst brev i NT står det ”uppmanar er att fortsätta kampen för den tro eom en gång för alla har överlämnats åt de heliga”, Jud 3 Någon skrev också ”varje bok i Skriften är in spirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv, så att den som tillhör Gud blir fri från sina brister och rustad för alla slags goda gärningar”, 2Tim 3:16.

Herrens moder

Man kan glädja sig åt att Historiska museet gör en utställning av konst med Maria, Herrens moder som centrum. När man läser reportaget i Kyrkans Tidning om denna utställning som öppnar i dagarna får man intrycket av att det är först nu som Maria, Guds Moder återinträder i vår kyrka. Men det har många högkyrkliga grupperna i vår kyrka för länge sedan gjort. En banbrytare i detta sammanhang är Eva Spångberg som under decennier har prytt kyrkor med träskulpturer av Herren Jesus och hans moder.

När man läser kommentarer till Marias gestalt i KT undrar jag om man glömt bort vad NT och vår kyrkas bekännelseskerifter säger om Maria. Man frågar sig där om det är en riktig bild av henne, en som underkastar sig, när hon istället  är stark och fattar beslut som hon står för? Det är ju väl att 70-talets Maria fått upprättelse, hon som då stämplades som förrädare i kampen om kvinnans frigörelse. Marias uppdrag var ju att föda Guds Son in i vår värld, han som skulle försona världens synder. Det är detta mysterium vi bekänner söndagligen i mässan, Som jungfru födde hon Frälsaren. Marias ”ja” till uppdraget visade hennes ödmjukhet och villighet att gå in i detta mysterium som skulle orsaka henne mycket lidande. Domprosten i Uppsala borde veta bättre än  att försöka göra om Maria till den starka feministiska kvinnan. ”Maria är inte längre den undergivna kvinnan utan den starka, och det har bidragit till att fler söker sig till henne”. Maria blir nu något annat än NT och kyrkan i alla tider sagt om henne, hon blir ”ett starkt vittnesbörd om var Svenska kyrkan står i kvinnofrågan.” När jag ser denna förvanskning av Maria tror jag att man förväxlat henne med den första kvinnan Eva, 1Mos 3. Hon var driftig och vågade gå emot Guds bud. Hon ville äta av frukten från trädet på gott och ont. Att så gå egna vägar mot ett av Herrens ord kallas för hybris. Och vad är det Maria kraftigt kritiserar i Magnificat, hennes lovsång, jo just hybris ”Han skingrar dem som har övermodiga planer. Störtar härskare från deras troner…”   Paulus talat om Adam som den första människan och Jesus som den andra Adam. Fornkyrkan talade om den första kvinnan Evasom moder till människosläktet, och Maria som moder till ett nytt släkte, Gudsrikets folk.

Det är en  märklig plats Maria intar i frälsningshistorien. Hon är Maria av Betlehem, där hon födde världens Frälsare. Hon är också Maria av Golgota, där hennes son dog till människors frälsning. Eva hade sin roll men under bilden av en som säger emot Gud, som vill fylla sina ambitioner även omdet betyder att gå sina egna vägar. Maria accepterar sin roll att bli Guds moder. Till enastående välsignelse för hela mänskligheten.

TV-tittande

Jag har några extra kanaler till min TV. Ibland trycker jag farm dem en efter en ett slags strötittande. Igår kväll hamnade jag i en kanal som menar sig stå för hög intellektuell standard – axess TV. Hamnade mitt i ett program om Egypten och dess gamla religioner. Intressant till en början med goda inlägg i Osiris-kulten. Men  sedan övergick programmet till att framställa denna gamla Osiris-kult som vaggan till olika religonsformer av senare datum. Genom att ta fram Matteusevangeliet som dewt enda evangelium som berättar om Betlehemsstjärnan, de tre vise männen och flykten till Egypten blev detta bevis för att egyptisk religion och kunskap påverkat kristen tro, ja var ett slags embryo för kristen tro. Att man därigenom hamnade i gamla gnostiska religionsblandningar och gärna hänvisade till gnostiska texter var att vänta. Kyrkans gamla misstro mot gnostiska evangelier (man brände alla skrifterna) visade en kyrka som dåligt förvaltade den egyptiska religiösa urmodern. Sedan hamnade man i corpus hermeticum en  samling skrifter från vår tideräknings begynnelse med en  besynnerlig blandning av religiösa motiv. Den  skulle den katolska kyrkan tagit vara på. Att man sedan fann spår av frimureriet överallt i kyrkan stämmer väl med de religiösa motiv som frimureriet odlat.        Det ser ut som en ny våg av religiösa fantasier kommit och fortsatt i Da Vinci-kodens spår. Man hittar gamla ikoner från Osiris-kulten överallt. Ikoner kommer och går och lever med helt nya innehåll än de ursprungliga. Under århundradenas lopp har den egyptiska hemlighetsfulla visheten odlats i olika sammanhang, också i kyrkan. Det är förrädiskt med gamla ikoner, bilder och uttryck som kan betyda olika saker i olkia sammanhang. Jesu undervisning t ex innehåller många böner och uttryck som härstammar från den judiska reiligionen men fått ett nytt innehålls i Jesu undervisning om Guds rike. Därför är det viktigt att känna till kontexten för dessa uttryck i judiskt tänkande och i Jesu undervisning.   För att återgå till TV-progbammet så vill jag rikta en varning till obefästa själar att inte svälja denna nya våg av egyptisk vishetslära som ett fundament för kristna tankar. Osiris-kulten har för länge sedan spelat ut sin roll och har bara religionshistorisk intresse.    Det kommer mycket in i våra huvuden om man ser för mycket på TV och har glömt sitt kritiska sinne. Da Vinci-kodens framgång varade bara ett ögonblick. Nu är det inte längre så intressant när denna fantasi och dess ovetenskaplighet blev klarlagd. Den som har öron han höre.